tisdag 30 oktober 2012

Inför BK Häcken - AIK

Den gulnade löpsedeln var daterad till den 1 november 1974. Han hade fått den av sin far, ramat in den och sparat den i alla år. Tavlan hängde ovanför hans krok i omklädningsrummet. Nu stod han framför den och betraktade eftertänksamt alla detaljer i bilden. Muhammad sträckte där upp sina armar mot skyn. Mästarguldet blänkte i den afrikanska natten. Antagonisten låg där bredvid som den svarta massa han var, utslagen och blodig på golvet. ”Rumble in the Jungle” läste han. Muhammad Ali. Afrikas kung. Nu gick det också upp för honom varför hans far givit honom denna tavla som gåva. Det kommer också att hända dig min son, hade fadern sagt. Mohammed rätade på ryggen och andades in ett djupt andetag.

11111111111111111111111111111111111111111111111111111111111 
BK Häckens marknadschef tittade in i omklädningsrummet och lade märke till Mohammed Ali Khan där han stod påverkad av sin uppenbarelse. Mohammed berättade sedan till marknadschefen om sina syner. Marcus Jodin, marknadschefen som hade näsa för affärer, visste att han hade något kommersiellt intressant på spåren. Marcus som bar på en stolt tradition och var kompetent som få att arrangera spektakulära galor. Med sin karaktäristiska frisyr och fina skinnskor, och därtill alla sina smycken och framträdande klackring, framgick det med all tydlighet att det kommande spektaklet skulle få stor uppmärksamhet och bli en god affär för alla.

Marcus ringde först till @lordFredruk och rådgjorde med honom. Samtalet var kort, koncist och i samförstånd. Sedan gick samtalen till @balkander @robbielaul @SVTChris och @fridaboisen. Av svaren att döma skulle matchen nu komma att upphaussas till en nivå som endast kunde jämföras med Ingmars Johanssons glansdagar.

Medan det mediala maskineriet drogs igång sjöng den afrikanska nattfågeln över Rambergsvallens savann. Och under månskenet sågs tre lejon äta en buffel och vid vattengraven låg flodhästar nedsänkta i svalka.

Mohammed Ali Khan satt på sin träbänk efter ännu ett hårt träningspass. Han visste att hans motståndare var stor och slog hårt. Men Mohammed dansade som en fjäril och stack som en geting. Det visste han. Hans fars ord fanns hela tiden närvarande i honom och gjorde honom beslutsam och klarsynt. Han fruktade inget.

I en annan del av landet satt några svartklädda män och svarade med självsäker arrogans på pressens frågor. Karikari, Mutumba, Atakora, Bangura och Goitom. Deras taktik var glasklar. En snabb intensiv slagserie och matchen skulle vara över på några minuter. Männen i de svarta kläderna skulle dock ha svårt att röra sig i sanden, sade Nebojsa. Mutumba var allergisk mot getingstick skulle det visa sig, men om det visste han inget när han satt där och glänste vid podiet.

På den stora dagen lyste den gulsvarta skylten vid varje infart till Hisingen ”RUMBLE IN THE JUNGLE” Bk Häcken VS Den Svarta Massan, Torsdagen den 1 november 2012 – 38 år senare.

Bosse Hansson hade dukat upp med kaffe och nötkaka. Han hade bjudit hem sina kompisar. Hegerfors, Engstrand och några andra av den äldre stammens sportjournalister. Herrarna ville inte missa årets match. De hade hört så mycket om den. Och när matchen startade började den stora svarta massan röra sig fram och tillbaka i rutan. Och det hoppades i takt på bortasektion L. Den Svarta Massan där i rutan var segerviss inledningsvis.

Epilog:
Efter matchen fylldes luften av hurrarop och den månghövdade publiken vinkade på bänkraderna. Vid sektion G svajade fanorna och man kramade om varandra. Och spelarna dansade där nedanför. Mästartiteln låg där i deras hand igen. Den låg i Mohammed Ali Khans hand.

ALI BOMAYE ALI BOMAYE ALI BOMAYE



ALI BOMAYE


ALI BOMAYE!



WHEN WE WERE KINGS



MITT HISINGEN MIN Ö


Janne och Kenneth AF

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel