torsdag 1 december 2011

Den postmoderna klubben

 Det unika klubbmärket lyser som symbol för
den postmodernistiska klubben på Hisingen
Ett postmodernt fotbollslag karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är ett tillstånd då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna klubben är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten.

I och med att spelare, ledare och supportrar i den postmoderna klubben har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i supportrarnas rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna klubben är ett klubb som ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet.

Sonny Karlsson diskuterar det
postmodernistiska BK Häcken
Det finns två ledande teoretiker om den postmoderna klubben. Den ena är Sonny Karlsson som är sportchef i BK Häcken, som anser att den moderna klubben, som exempelvis IFK Göteborg, Malmö FF och AIK kännetecknades av en kulturkonservatism och en  förutsägbarhet, som skall sägas, till stor del uppskattas av dess supportrar. Dom vet vad dom får så att säga. Den postmoderna klubben med BK Häcken, som det tydligaste svenska exemplet kännetecknas istället av simulering och en slags implosion i tecken och symboler från taktikupplägg och startelvor menar han.

I dagens BK Häcken, säger han, har vi tappat kontakten med verkligheten. Idag har vi en förening där det finns modeller av en verklighet utan någon reell grund; en hyperrealitet produceras, och det är i den hyperrealiteten vi lever. Det verkliga har inte längre någon betydelse och kan knappt sägas existera alls. Tecknen föregår verkligheten, ordningen kastas om och simuleringen skapar vår värld.
Enligt Dennis Andersson är
"postmodernismen skeptisk
mot all form av metanarration"   

Dennis Andersson
lutar sig mot Peter
Gerhardssons (bilden)
språkspel i sin argumentation
om det han kallar
"den stora berättelsen"
eller metanarration
Den andra teoretikern är Dennis Andersson, till vardags BK Häckens klubbdirektör. Han menar att vetenskapens hierarkiska auktoritet under hans samtid rasar samman i en mångfald av diskurser, och att vetenskapen inte längre har rätt att göra anspråk på den enda legitima sanningen, för alla lika. Han vänder sig emot vad han kallar Den stora berättelsen (eller Metanarrationen) som han menar att vetenskapen i sin elitism, historicitet och totalitarism representerar. Detta resonemang bygger han på Peter Gerhardssons språkspel, och underkänner forskningens anspråk på den korrekta tolkningen — därmed har Dennis intagit täten bland de postmoderna teoretiker som förnekar hermeneutiken som vetenskap och medverkade till etablerandet av den typiskt postmoderna uppfattningen av pluralism.

Dennis menar än mer att all vetenskap konstitueras av att framställa narrationer, och att dessa fiktioner skapar vetenskapens fakta enligt givna regler. Ny forskning legitimeras, enligt Dennis mening, genom att stämma överens med vetenskapens Metanarration. Att på detta sätt försöka ena skilda vetenskapliga narrationer vände han sig emot, eftersom detta försök till konsensus enligt hans mening innebar att makten centraliserades.


Dennis enkla definition av postmodernism, som blivit mycket spridd, blir att postmodernismen är skeptisk mot all form av metanarration.


Avslutningsvis vill jag bara säga att när det gäller frågan om Rambergsvallen skulle det hela gå att lösa genom att lägga löparbanorna under läktaren.

För studiohisingen: Stanley

Relaterade länkar:

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel