tisdag 1 februari 2011

Historien om öis och qviding


Det var en gång en bofink, som bodde under ett tak. han funderade över sin tillvaro, sin uppgift och sin sak. Vad skulle han göra för världen. vad är bofinkens del? När han grubblade blev han ängslig och tänkte på alla hans fel. han blev allt svartare i sinnet. Han kände ett tryck över sitt bröst. Allt liv är snart försvunnet. Ur hans näbb ingen sång ingen röst. han balanserade på taknockeln. för att ta ett sista kliv. Och falla ner där i mörkret och där i resumé fundera över sitt liv.

Nu har lusen tagit fjäderdräkten. Bofinken har inte putsat sig. I den ljumma sommarfläkten når ej längre sången dig. Nu är det tyst efter bofinken. Nu är han död, men ej glömd. Den förra muntra fågelsången ligger i jord för världen glömd.

Nu fick finken äntligen möta det som andra annars flyr. Myllan den kalla, djupa och blöta där allt börjar där det gror och gryr. I bofinkens hjärna och kanaler ringlade där en mask. Ur köttet det förut stängda är idag en öppen ask. Masken levde nu och tog sig för. han blev kung i sitt distrikt. Han verkar och frodas när andra dör och hastigt går han upp i vikt.

Den feta masken blev så loj i sin svullna buk inget var nu längre skoj. Han blev så tjock och så sjuk. Och masken han blev en kannibal. han börja käka på sig själv. Maskar har ju faktiskt andra val som på kroken i en älv. Då kunde masken bli till mat För en svulten gammal fisk men masken han bar på en amssa hat och var alltför självisk. Han käka upp sig själv masken. Egot blev ett stort problem. När han egentligen skulle gå till laxen. För att ingå i ett ekosystem.



Kennet T Johnsson

Inga kommentarer:

Gadgeten innehöll ett fel